Torgny Segerstedt

Ända sedan jag fick veta att Jan Troell var på gång med en ny film, nämligen 'Dom över död man' om Torgny Segerstedt, har jag velat se filmen. Min far brukade ofta tala om Torgny Segerstedt som den som först i Göteborgs Handels och Sjöfarts tidning varnade för nazismen.

Många kommer med profetior om hur det kommer att bli om den eller den kommer till makten, men Torgny Segerstedt tycks ha träffat ovanligt bra mitt i prick. Tycka vad man vill om Torgny Segerstedts privatliv eller hans språk i det hans skriver (raljerande, bekymrat, argt och inte alls artigt), men ingen kan väl tycka att han 1933 gjorde annat än en träffsäker bedömning av vad som komma skulle.

Ledaren i GHT den 3 februari 1933:

Herr Hitler är en förolämpning

En av Blix politiska karikatyrer visade Mussolini med en mer än vanligt bister uppsyn. Den förtörnade mannen yttrande: 'Den där Hitler är en förolämpning.'

Man kunde förstå och känna med den italienske diktatorn. Att ha stått modell till hr Adolf Hitler kan inte vara någon reklam för honom. Men det är icke utan att vi litet var nu ha skäl att taga Mussolinis ord i vår mun. 'Den där Hitler är en förolämpning.'

Det är faktiskt en förolämpning mot allt vett att pracka på ett stort folk en styresman av denna kaliber. Det är en sak som icke angår endast tyskar. Tyskland är ingen från samfärdsel med den övriga världen avskild liten ö ute i oceanen. Det ligger mitt i Europa. Det har livliga förbindelser med alla andra stater. Och nu skola vi alla tvingas att sysselsätta våra tankar med vad hr Adolf Hitler hittar på. En karl med den uppsynen skall det offras tankekraft på. Det är oförskämt att ställa till det så.

Före kriget nödgades hela världspressen ägna uppmärksamhet åt kejsar Wilhelms skrävel. Men han var då åtminstone kejsare, och om han än pratade mycket gallimatias, så var det schwung över hans stolligheter. Han var dessutom kejsare av födsel och ohejdad vana. Tyska folket var jämförelsevis oskyldigt till den galjonsbild, med vilken det seglade ned för händelseströmmen. Hade han kunnat hålla munnenn eller åtminstone dämpa ned sina lystringssignaler, kunde mycket ha varit annorlunda i världen, i all synnerhet för honom själv.

Kejsar Wilhelm fick man fördraga en rätt lång tid. Till sist fick han dock dela Jonas lott att hivas överbord för att skeppet skulle kunna räddas. Nu sitter han under sin kurbits och har det fredligt nog. Hitler har det tyska folket själv förskyllt. Miljoner ha givit honom sina röster. Han var den Moses, som skulle föra skarorna in i det tredje riket. Det skulle gå bums. Nu begär han fyra år för att hinna traska genom öknen. Och det enda hans val till rikskanlser garanterar är slagsmål och blodutgjutelse.

Och den karlen skall nu världspressen nödgas syssla med var dag som Gud ger en tid framåt. Så värst länge blir det väl inte, men var dag det står på, är en dag för mycket. Världspressen återspeglar i detta stycke endast världspolitiken. Lika litet som den kunde bortse från att Wilhelm II var tysk kejsare, kan den ignorera det faktum att Adolf Hitler är tysk rikskansler.

Att tvinga all världens politik och press att sysselsätta sig med den figuren, det är oförlåtligt. Herr Hitler är en förolämpning.

Naturligtvis reagerar Reichsminister Hermann Göring och anhåller om underrättelse huruvida redaktionen i framtiden kommer att inskrida mot dylika yttranden. Segerstedt låter sig dock inte stoppas. Han skriver bl a den 8 februari 1933:

[V)i behöva icke karakterisera ett tilltag som detta att en tysk minister ryter och hotar som om det tillkommer honom något slags husbonderätt över svensk press. Anser han sig ha något att klaga över, får han begagna de i dylika fall mellan civiliserade stater vedertagna och till buds stående utvägarna. Med telegrafiskt gorm kommer han ingenstans. Det borde till och med han ha begripit. Att han känner sig sårad över våra uttalanden gör oss varken ångerköpta eller försagda.

"Was eben wahr ist allerorten
Das sag ich mit ungescheuten Worten"

De vänskapliga känslor, som det svenska folket hyser för det stora tyska folket, tåla nog även påfrestningen av den förmörkelse, som nu lägrat sig över det olyckliga landet. Vi hoppas, att det utan allt för stora offer måtte kunna resa sig ur sin förnedring. Ingen lägger heller det tyska folket till last de underliga fasoner, med vilka dess tillfälliga styresmän roa världen. Vi taga icke dessa herrar på allvar. Att de utöva regeringsmakten i Tyskland, det hålla vi däremot för en utomordentligt allvarlig sak.